bimbo x2

En del människor är så starkt förknippade med ting att bara åsynen av dem är skrattretande. Så när man sedan får höra att någon i ens vänskapskrets tänker döpa sin förstfödde till samma namn, uppstår en kortslutning i hjärnan. Det här är en historia om kollaps i datacentralen som sitter ovanför axlarna.


Sommaren 2007 bestämde sig jag och pojkvännen att hyra ut lägenheten till en gammal kursare till mig. Vi döper henne till: Lovisa. Efter 5 veckors bilande i Europa närmade vi oss hemstaden, men tiden för uthyrningen hade dock inte utlöpt. Det blev en spontan övernattning hemma iallafall (våldgästning), för att sedan åka längre upp i landet (varav skoterbilden). Hela lägenheten var totalt förändrad. Nya blommor, duschdraperier och ALLA våra kläder och skor var undanplockade, vilket naturligtvis medförde en viss oro. Hur länge hade Lovisa tänkt att stanna egentligen?


Hösten anlände och vi letade oss ner igen (tack gode gud.) Öppnade dörren och stack in huvudet i en nystädad lägenhet. Det stod en fin blomma på bordet  och en grön skärbräda formad som en flodhäst. Utöver detta fanns inte ett spår utav Lovisa. Inte ett uns av hennes existens....utöver: En tub rektalsalva. 
- Alternativ 1) Lovisa - trots sin ringa ålder - hade lyckats få hemorrojder .
- Alternativ 2) Lovisa - trots sin ringa ålder - hade vilt och hett haft analsex i vår säng.
- Alternativ 3) fråga inte mig. De första två räcker...vill inte tänka mer på analklåda och små sprickor!


Så, när min kompis ringde igår för att berätta om den nytillkommna yngligen kunde jag inte mer än garva mig in i väggen när hennes namn kom på tals....
                                                

   (Lovisa  08-04-20)