bimbo x2

Min mor är den mest egendomliga kvinna som jag faktiskt känner till. Trots livets orättvisor går det inte en dag utan att hon lyser upp världen. En mer fördomsfri kvinna i 50 års åldern får man allt leta efter. (Jag har ju en turk till pojkvän, det säger ju en del.) Egentligen borde jag inte blivit så förvånad när jag fick reda på att hon hade bekantat sig med stadens kvarn. En äldre man som spenderat åtalig tid bakom lås och bom. Så, senast jag var hemma (har bott på annat håll en jävla massa år, men refererar fortfarande mammas numera 1:a till mitt ) föreslog hon en middag hos kvarnen - mannen myten och legenden. Och naturligtvis skulle min blå (egenligen brun)ögda pojkvän följa med. Toppen, min mor, en kvarn, jag och så läkarstudenten! Vilken kombo.
 
Efter att blivit introducerat för den namnlösa fågeln satte vi oss vid bords. Argentinskt kött och kroatisk potatis/paprika konstruktion mättade vara magar. Det sa bara klick! Är idag fortfarande förundrad över hur den skaran människor, med helt skiljda erfarenheter, kunnat få ut så myckt av varandra på de 3 timmar vi mumsade...

Så, vad vill jag säga med denna historia? Var bara öppen...   

Bimbo Doz :)