bimbo x2

Det där med arbetsintervjuer är en mycket intressant företeelse. Innan utbildninen tog man vad som och reflekterade inte så mycket kring cash, semesterdagar, avdragsgiltiga egenheter osv. I slutändan spelade det ingen större roll och det besväret man gjorde sig över 5 kr mer eller mindre var helt enkelt inte värt det!
  
Som nyexad samhällsvetare blir man glad bara man blir kallad på intervju. Skrämselhistorier om arbetslöshet och värdelös utbildning spökar. Så när jag fick det där första mailet om en träff med personalansvarige...vi kan säga Britta, närainpå hjulade jag runt i kvadrat. Det tog nog en timma innan jag valt ut de rätta kläderna. Man vet att det är allvar när Bimbo Doz även anstränger sig att skriva ut en karta från Eniro.

Så, en timman innan utsatt tid satte jag mig i brummbrumm bilen.

"Hej"
"Hej på dig" (nervöst skratt)

Ok, så inleddes intervjun.
En jävla massa frågor om: "vem jag var" (ursäkt, hur fan ska man svara på det?)
Tiden flöt på

"Ok, men är det någonting du vill ta upp?" - Löneanspråk, schema, tjänstebil?
ÖH? Här har jag nervöst stammat fram svar för att få hela världen serverad till mig. Jag svarar kort att jag ska tala med mitt fackliga ombud gällande mina krav. Skyndar mig hem och loggar in på SACO:s hemsida.
Så nu har de en ny medlem iallafall!